Allt är borta. Jag börjar på en ny skola på onsdag. Den gamla skolan är borta. För alltid. Alla kompisar är borta. Vi håller kontakten via Internet, men ingenting kommer någonsin att bli detsamma. Inga fler kramar från dom mest fantastiska vännerna som jag någonsin har haft, som jag någonsin kommer att få. Inga fler; ”Hej Celine! Är du frisk nu?”, när jag har varit sjuk. Mina vänner är borta. För alltid. Dom lever kvar i mig just nu, men vi vet alla att dom kommer att försvinna med tiden hur mycket jag än älskar dom. Dom kommer sakta att tona bort från mitt hjärta under tiden dom umgås med dom härliga människor som fortfarande finns kvar i den där lilla staden, under tiden jag skaffar nya vänner och umgås med dom som förmodligen kommer att vara nästan lika underbara som dom jag redan har.

Nu bor jag i huvudstaden, Stockholm. Stockholm, storstaden. Kändisar, affärer, Globen, Gröna Lund, Skansen, även brottsligheter. Men det tänker man väl inte så mycket på? Det kan vara ens dröm att få bo här. Många jag känner blev avundsjuka när dom fick veta. Och i början, tyckte jag också att det skulle bli kul. På skolavslutningen blev det värre. Efter all sång och pratande så gick vi ut och fotades. Sen blev det kaos. Vi grät, vi kramades, vi så gott som skrek att vi inte ville att det skulle hända. Men det gjorde det, det är klart att det gjorde. Vad annars skulle hända? Skulle mamma säga upp sig från sitt nya jobb som hon flyttat ner tidigare för att börja? Skulle vi på något sätt göra oss av med lägenheten som vi just köpt? Hur skulle det gå till då?

Det går inte. Det går inte att göra någonting åt. Det är bara så. Allt är borta, för alltid.

SAKNAR ER SOM FAN ÄLSKLINGAR!<3 :love: :love: